”Varför hör man aldrig någon säga "min tanke går också till våldtäktsmannen, det är också en människa bakom det dådet…"?”

”Min tes är att mordoffret är dött och att man därför kan skända och kränka den dödes minne så öppet och flagrant, genom att också låta sympatierna gå till mördaren och hans belägenhet. Och om de anhöriga skulle reagera, kan man alltid hänvisa till att de bär så stor sorg, att man förstår att de inte kan vara empatiska (men det kan jag, för jag är en fiiiiiiiin människa och en Humanist, med stort H).”

DET GODA SAMHÄLLET

Thomasgur1

Thomas Gür

Det här med resonemang som ”sedan kan jag inte låta bli att tänka på mannen som utförde mordet, det är också en människa bakom” etc… som man brukar höra då någon har mördat, alltså tagit livet av en människa… Hur kommer det sig att man aldrig hör detta om en våldtäkt?

Typ: ”Ja det var väldigt otäckt att hon blev våldtagen av fyra män och slagen och misshandlad och mina tankar går till henne och hennes familj och barn och deras lidande, men sedan kan jag inte låta bli att tänka på de män som genomförde våldtäkten, det är också människor bakom det dådet…”

Visa originalinlägg 201 fler ord